Djur – hur svåra är de att fotografera?

Katt

Ja visst, när Bamse ligger och sover är han fantastiskt lätt att fotografera. Men ärligt talat, hur bra bilder blir det såvida han inte lägger sig på rygg och myser medan han väntar på att bli kliad, samtidigt som han drar upp tassarna till sitt fantastiskt söta ansikte. Men då han nu är 10 år så händer inte detta särskilt ofta. Därför försöker jag ibland ta lite bilder på honom när han klättrar i träd eller ska påbörja en jakt av ett löv, en spindel eller något annat som rör sig. Men det är svårt. Dels är katten ganska oförutsägbar, jag har kanske två sekunder innan han gör någon ny markant rörelse och dessutom får jag inte störa honom när han ska gå in för jakten. Så det brukar sluta med en totalt suddig bild eller ett foto där halva Bamse är utanför bilden efter att ha sprungit mot sitt byte. Om jag nu inte råkar störa honom så att han lägger sig ner igen, totalt ointresserad av sin omgivning.

Någon gång har jag försökt att ta en julkortsbild på honom och har satt på honom en sådan fin tomtemössa man har köpt i kattaffären. Men han vägrar ha den på sig. Om han inte sänker huvudet nästan ner till marken så ristar han på det och gör allt för att undkomma den fina luvan jag spenderade 150 kronor på. Någon annan gång har jag faktiskt tagit med honom till en riktig fotograf för att se hur man skulle göra. Fotografen försökte leka med honom med en pinne som hade några fjädrar på sig, men Bamse lät sig inte blidkas. Han såg så fruktansvärt uttråkad ut på bilderna och jag blev ett par hundra kronor fattigare. Så SNÄLLA har ni tips på hur man kan fotografera djur, speciellt då katter, kontakta mig gärna!

Kul att leka med perspektiv

Jag avslutade mitt förrförra inlägg med att prata om perspektiv och kände mig inte färdig med det. För perspektiv kan ge otroliga effekter. Jag har lärt mig att grod- och fågelperspektiv kan hjälpa till att förhöja en känsla man man vill uttrycka. Till exempel om man tar en bild av någon i maktposition kan man med ett grodperspektiv hjälpa till att förstärka känslan av maktposition, medan ett fågelperspektiv förminskar maktpositionen. Och då menar jag att med ett fågelperspektiv så tas bilden uppifrån, medan med ett grodperspektiv tas bilden nerifrån. Något som jag har använt på mitt barnbarn. Hon är bara tre år gammal, men när jag lägger mig ner i gräset och tar en bild från marken upp på henne, får hon ett helt annat kroppsuttryck än om jag tar en bild från min naturliga nivå. Hon känns stark och självsäker, nästan som att hon äger världen. Medan när jag tar bilden uppifrån, från min egen ögonnivå, känns hon nästan utsatt. Det är spännande det där och jag testar mig fram på andra motiv. Men det var som en fotograf sa till mig för ett par år sedan: ”Gå ner på barnens egen nivå när du tar bilden av barnet”. Det var ett av de bästa tipsen jag fått, för det lärde mig hur viktigt det är med hur man vinklar kameran.

Det är intressant att se i tidningar ibland hur dessa vinklingar används för att förstärka känslor. Jag brukar ibland tänka på det när jag ser kända personer som har fotograferats.

I dag blir det kanske att testa lite perspektiv för mina motiv. Tänkte gå en promenad och ska denna gång försöka leta lite sådana motiv, istället för att som alltid låta motiven söka upp mig. Jag kanske ska försöka fotografera en svamp underifrån istället för att porträttera den klassiska hatten ovanifrån. Ska bli spännande att se om jag hittar något.

svamp

Facebook – ett måste?

Jag har förstått att Facebook och Instagram är idealiska forum för att presentera bilder. Jag själv har vid flera tillfällen lagt ut bilder i dessa världar som min dotter introducerat mig i Och visst är det kul att få en ”gilla”-markering, men vad betyder det egentligen. Är det ett slags uppdämt bekräftelsebehov? Eller bara glädje över att någon gillar det man har skapat? Frågan är om den som trycker på ”gilla”-knappen verkligen tycker om bilden eller om man gör det av ren reflex. För det jag tycker är intressant med bilder är att kunna diskutera innebörden och känslorna de framkallar hos någon. Och att få konstruktiv kritik. Med bara ett ”gilla”tryck får man ingetdera.

Frågan är hur många bilder man får i sitt så kallade flöde som det faktiskt finns en tanke bakom. En del kanske, ja, men många finns nog där för att framkalla just ett ”gilla”. Då handlar det inte om att ta bilden för sin egen skull utan för andras, just för att man söker bekräftelse. Bara en liten reflektion i vardagen.

Jag har sett att det finns ”Selfiepinnar” och det tycker jag är ett tydligt exempel på hur människor söker bekräftelse. Att exponera sig själv, samtidigt som man försöker ta en bra bild för att förhöja effekten ytterligare. För vaddå? Jo, det kan inte vara mycket annat än att få ”Gilla”- markeringar för de flesta.

Men jag kan faktiskt se nyttan med selfiepinnar också. Just att kunna fotografera från perspektiv där jag inte kan nå. Som till exempel för dem som är gjorda för sportkameror, där man kan få spännande effekter med bilder tagna från exempelvis en båt eller ett stup. Man kan få mer fågelperspektiv än vad jag når med mina armar. Tyvärr finns ju dessa inte för alla kameror, men funderar på att köpa ett enbensstativ för att testa. Men då fick jag förklarat för mig att man behöver ett tilthuvud också, så får kanske önska mig detta i födelsedagspresent av dottern.

Extrainlägg:

Fin bild!

Ville bara lägga ut en vacker bild som jag kom över och som berörde mig! Vad säger den dig? Skriv gärna en rad eller två till mig och berätta 🙂

Fin bild

Min fotovandring i morse

Solstrålar i skogenJag måste bara berätta om min fantastiska morgon. I morse vaknade jag innan gryning och tände ljus i hela huset. Jag mediterade en stund för att sakta väcka kroppen till liv innan jag tog en dusch. Sedan åt jag en smörgås från brödet jag hade bakat i går och drack en kopp kamomillte. Jag kände att kroppen började bli redo för en lång skogsvandring och därför packade jag ner en extra macka, underlägg och en termos te innan jag tog på mina grova kängor och strosade i väg med kameran på axeln. Det började sakta ljusna och jag riktigt kände hur skogen började vakna.

När jag är ute och promenerar brukar jag inte aktivt leta motiv utan jag njuter av naturen och bara är Till slut fastnar mina ögon på något som påkallar min uppmärksamhet och i morse var det regndroppar som jag hittade på alla möjliga sorters blad och grässtrån. Det är tur att man har ett stort minneskort! Solen glänste i dropparna och jag tror jag fick till några riktigt bra bilder på regndroppar på ett antal löv som fallit till marken. Jag ska ladda in dem och se om jag kan få fram en känsla av naturens livscykel. Jag har hittat lite bilder som har inspirerat mig och blir resultatet lyckat lägger jag upp en bild. Tills dess får ni kika på en gratisbild som jag hittat så att ni får en inblick i hur min morgon var.

dagg

Jag tycker att droppar på grässtrån är otroligt vackert, men ibland är de så svåra att fånga när vinden griper tag i dem. Det krävs så väldigt många bilder för att få till skärpan, så ännu en gång vill jag slå ett slag för att det är tur att man har ett stort minneskort.

Nåväl, nu ska jag fortsätta att berätta om min morgon. När jag kände mig färdig satte jag mig på en sten på en liten äng precis vid skogen. Jag började dricka en kopp te och då plötsligt hände det! Ut bland träden kom ett rådjur utspringandes i snabb fart och precis efter kom en rådjursbock som jagade det. Ingen av dem verkade ta någon notis om mig, jag satt blickstilla på min sten ända tills de försvann bakom träden igen. Tyvärr hann jag inte tänka på att ta upp kameran, då jag blev så fascinerad av ögonblicket. Hade jag gjort det hade jag dessutom förstört skådespelet då de säkert hade sett mig.

En fantastisk morgon med andra ord!